Puckopellen

Okej, de här är sjukt.

Börjar med att säga att jag låg och kollade på film, mamma ringde och pratade en stund. Då bara välde ögonen över. Jag gråter.

Inte bara för att jag är ledsen, utan glad med.

Är så otroligt glad och lycklig, jag har Simon. Jag älskar honom. De är helt fantastiskt bäst.

Sen en massa jobbig skit. Men de är mitt, inget ni behöver veta. Punkt.

Fuck!