Kiara!

Jag satt och flippade runt bland mina bilder, då kom de upp massor på Kiara, den otroliga ponnyn jag red på ett tag. Som nu är såld :/

Tänkt bjuda på en del bilder och minnen :')

Första gången jag såg henne, hon va två tror jag? Andra gången som jag minns va när jag red förbi med Doris, hon pressade sig på tråden, jättemycket, sen tog hon satts och tryckte sig igenom och kom lös, jag åkte av. Fick tag på båda hästarna, tappade Kiara igen och fixade hjälp. Den tokiga Fian!

Första riktiga gången jag riktigt fick klappa och prata med henne. Eller hon tog mer kontakt med mig. Jennifer och jag satt nedanför hennes boxvägg. Jag hade hjälm med pannlampa. Hon började bita och leka med lampan, så vips fick hon loss den och blev jättestolt. :') Hon va så arg och sur. Men efter om och men så kunde man borsta henne i boxen delvis iaf.

Första gången jag red, oj, de är nog pinsamt!

Hon stack in i skogen, jag fastnade i en gren med västen, åkte av, ramlade pladask på rygg och Kiara tog sig en egen lite primenix ner i skogen, trampade av tyglarna. HAHA, har dock ingen bild på den turen. Första galoppen då, jag studsade nästan ur, va evighetsen jag hade ridit en gungig ponny, haha :')

Turen då vi tyckte snön började försvinna. DÅ vi kunde ta av termobrallsen och njöt av värmen. HAHA, de va en halvmeter snö då. VI tänkte att de snart va sommar! Vi stannade iaf och tog lite kort. Jag satt på backen, mitt framför ponny som kallades galen. Jag litade på henne, hon litade på mig.

När jag hoppade uppsuttet första gången på "riktigt" inte ett steg rakt fram, vinglade som ett råddjurs kid mellan hinderna, men över kom vi.

Hon tog även en hel del egna insiativ, drog ut på åkern bredvid och pulsade runt i snön. Gick även i diken då. Blev rädd på lilla Vincent, blev rädd för sig själv. Blåste upp sig och busade lite smått, på hennes egna sätt.

Första gången, enda gången, vi löshoppade henne, vilken show hon bjöd på :P

Hoppade runt, rusade och busade, kanske inte så mycket som man skulle kunna tro om en häst i den åldern, men för att vara Kiara, Kiara med den extremt stora rumpa, den klumpiga lilla parvlen. Hon njöt, hon hade kul och hon släppte loss. Hon poserade och modellerade så vi fick fina kort!

Inte alls en förvånande syn med Kiara! Hon lixom gillade att gå ner i diken, djupa, med massor snö i, hon gick omkring där och pluffsade, de blev betydligt roligare om de fanns något grässtrå eller någon pinne på vägen att tugga på.

När hon blev rädd, så flög hon rakt upp i luften, då menar jag verkligen RAKT UPP! Sen, skämdes hon nästan, hon lådsades som ingenting, HAha,

Hon trodde även hon va någon sorts hiphopare, hon kastade med huvudet, eller slängde, svängde, schwichade, gå inte beskriva med ord. Har iaf inte sett någon annan häst göra så.

Hon va smart!

KIARA!

Den tokiga ponnyn med helt sin egen vilja. Vilka framsteg vilka minnen. Du gav oss mycket. Du gav mej en otroligt bra vän också, på sätt och vis.

Jag saknar dig och du är inte glömd!

(L)