SKRIVPANIK

HAHA, ligger i sängen nu, men lappisen. Har skriv mani, vilL SKRIVA SKRIVA SKRIVA!!!
Omg! Vad vill ni höra om? Okej, kommer ändå inte få något svar nu, inte sen heller, så GRATTIS ni väljer själva!

Igår. Då ringade jag till Claes Hedberg, Studievägledare för Holaveden. kan kort säga att jag va NERVÖS! Telifonen höll på att glida ur handen på mej av svett! x)
Lixom, hur ska man säga.
HEJ, Ellen Svahn här. Går bygg på Brinell. Skulle vilja byta till Holaveden!
Men sure, nääh, så jag sket i att tänka utan slog bara in numret och svarade på bästa sätt x)
Och som tur jag har förstod han direkt vem jag var så de va inget snack om saken...! :'D
Men de kommer bli svårt de här. Inte lätt alls. Men jag vill inte ge upp, ska kämpa in i de sista.
ELLEN VILL BYTA!
Så är de, de vet hon nu!

HA!

Oj, de va skönt typ xD
Nästa!

Nu är de sommar snart. Lov och gräjjor. Och de är alltid lika kul :D
Har så sjukt mkt som jag ser framemot! Hoppas bara allt blir bra och att jag lyckas fixa de som jag vill och inte skjuter på skiten xD hahahahahahaah

Men då tänker jag hur allt va för ett årsen, eller två tom...
Nian, då jag trodde att allt de jobbiga va slut. Då jag trodde att livet kunde börja på riktigt, utan några motgångar. Hur kunde man göra de? Dom kommer ju alltid! HA!
Redan på kvällen sprutade tårarna åt alla håll, tanken på att man kanske aldrig skulle på se och träffa vissa människor igen. Aldrig höra av dom. Inte för att jag var bästa kompis med alla men bara den tanken. Tyckte den var hemsk! Men nu har jag ändå haft väldig tur och träffat dom flesta ;D
Sen började ettan, de va döööds nervrååtiskt! Jag har funderat 23822352305 gånger på vad jag hade gjort utan Ewelina?
Men de va kul, klassen verkade bra och de va fler tjejer :D
Dom första dagarna satt Erika och jag i Inas och räknade minutrarna. Sa ett ord då och ett en bra stund senare. Knapprade mest på mobilerna. Minns att jag inte ens kom ihåg vad hon hette på hela första veckan fast vi hade varit hela tiden? HA!
De va så mycket nytt. Sen va de tre sega veckor, som vi skulle lära känna varnadra på. Och jooh, vi lyckades nog med de! De rullade på bra, i skolan iaf.
Hemma va de mindre bra.
Sista augusti, R.I.P Zandie <3 de var hemskt, jag va så grymt rädd då. Trodde aldrig att något värre skulle kunna hända. Men inom en kort tid senare så blev de mer "strul".
Första december flyttade Mamma in till Tranås. Just exakt på den dagen vet jag inte om de va? Men minns att jag va riktigt glad, just den dagen som var den första där. Då man inte ändå hade insett vad allt innebar. Kan inte påstå att jag mådde bra och va riktigt fullt glad efter Zandie till den dagen. Men just då, första dagen i Lägenheten, Första veckan! Då va jag glad. Så ett nytt äventyr, försökte se positivt i de stora hela. Och jag lyckades DÅ! För då fattade man inte att de hände på riktigt.
De va mycket då.
Men sen rullade de på och ettan slutade. De va väldigt mycket Cornelia då, och absolut inte på ett dåligt vis! All musik vi lyssnade på, spelningar, kläder, hårfärg, foton och dom mest flummiga ögonblicken. De va bra riktigt bra. Får den dära känslan ofta, när jag hör en av låtarna sen då. De går omöjligt att beskriva men den känns. MYCKET! och tror att de är BRA. Inte dåligt alls! För de va bra, de va kul och roligt på alla sätt och vis.
När vi satt på sandlådan och fick blommor. När vi åt på Ica och blev rädda för barn och OJDÅ människor. När vi satt och sjöng för fulla halsar. När vi va ute och fotogaferade. När vi gjorde egna pins och satte på värkor och kepsar. När vi va allmänt nojjiga och flumiga.
De va bra, :'D

Sen började tvåan.
Då man trodde att de skulle bli mycket i skolan, plugga röven av sej och vara dödstrött och utmattad. Då man riktigt skulle inse att man faktiskt skulle bli något i framtiden.
Men icke. Skolan blev mer slapp en vad man någonsin skulle kunna föreställa sej. Ingenting gjorde vi. Dessutom va de nya grupper. Jag och Evelina kom i den värsta mardröms guppen. Man fick inte en syl i vädret. Och tiden gick ändå snabbt. Man han inte blinka.
Sen jul och all stök och sen vårtermin. Massor kaotisk apu. Som ändå slutade BRA! men ingenting i skolan.
Jag kan helt ärligt ställa mej upp och skrika att JAG HAR INTE LÄRT MEJ NÅGONTING I SKOLAN. De enda, de LILLA de är matte. I MATTE. där har de hänt någonting. TVÅ lektioner i veckan! Där han man kännt att någonting fyllde ut huvudet. Men TVÅ LEKTIONER I VECKAN! De är fan INGENTING! SHIT!
Otroligt!

Men nu iaf. Nu mår jag bra, okej, skolan är skit, men ELLEN SVAHN MÅR BRA!
Hon är underbart glad! Hon kan skutta fram i timmar. Springa omkring och sjunga som en idiot.
Ha överenergi i massor! Skratta och le i timmar.
Ellen är käär. Riktigt jävla underbart otrolig, kär!

ÅÅÅÅÅÅÅÅH!

Sååå, kan säga att om inte de hade inträffat. Då, vet i FAN om jag hade vaknat mer för att ens orka tänka på att gå till skolan och göra någonting av den lilla utbildning man har!

Shiiiiiit.

Nuu, tog de slut tror jag?
Bara sådär!
HAAA!

Halva min livshistoria?

hhiihihiihhihihiihhihi. Men de va skönt iaf :D

Tacck!